Christoffer valde liv som hemlös

Elvis-Janne, Bamse och Thomas är några av de hemlösa som Christoffer Hjalmarsson möter och lever med i dokumentärserien.

 

”Jag lärde mig att man ska se varandra, och hur lätt det är att hamna i en utsatt situation”. Så svarar Christoffer Hjalmarsson på frågan om vad han lärde sig av att leva som hemlös när han gjorde dokumentärserien ”36 dagar på gatan”.

Christoffer Hjalmarsson.

 

Fotojournalisten Christoffer Hjalmarsson gick Grundkurs i praktisk journalistik på Poppius vårterminen 2010. Efter det har han rest jorden runt, inte sällan till krigsområden, på uppdrag av en rad stora tidningar och mediehus. Och han har vunnit priser, bland annat Årets bild, och utsetts till Årets fotograf.

Men när han lämnade sin trygga tillvaro, tog med en filmkamera och gick ut för att skildra hur det är att leva på gatan bland andra hemlösa i Stockholm blev det ett helt annat jobb.

– Det skilde sig på flera sätt från andra uppdrag. Det blev ett annat sätt att närma sig människor och få en djupare och mer komplex bild av dem som lever i social utsatthet. Vanligtvis när man är ute på uppdrag åker man därifrån, till sitt hotell, sitter i hotellobbyn och snackar om vilka länder man bevakat. I det här uppdraget var jag hela tiden med människor, fick lite sömn och mat och tvingades till ett konstant jagande för att hitta en trygg tillvaro för stunden. Man är extremt utlämnad, och inte bara journalist eller fotograf, utan framför allt människa med ett ansvar, säger Christoffer.

Vad fick dig att göra dokumentären?

– Tidigare var socialreportage en självklar genre som nu hamnat i skuggan av annat. Det är en stor grupp människor som lever i social utsatthet och som många idag varken ser eller bryr sig om. Jag gjorde den för att jag tycker att dessa människor måste uppmärksammas på nytt – och att det är en mycket viktig fråga.

 

”36 dagar på gatan” sänds i SVT. Serien består av sex avsnitt och ligger ute på SVT Play.