Månadens gästföreläsare: ”Det är en utmaning att sätta ord på det jag sysslar med”

Paul Hansen är prisbelönt fotograf på Dagens Nyheter och en mycket omtyckt gästföreläsare på Poppius Grundkurs i praktisk journalistik. Här berättar han om sitt arbete och vikten av att bevaka avlägsna och krigsdrabbade områden.

Fotograf Paul Hansen

Paul Hansen

Hej Paul, varför blev du fotograf?
– Jag ”blev” aldrig fotograf egentligen känns det som. Däremot en människa som använder kameran som biljett till livet, ett redskap att upptäcka och se nya saker, både inom och utom mig själv. Och förhoppningsvis i förlängningen visa dessa saker för andra.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Att få träffa människor, att alltid tvingas att utmana mig själv och egna invanda mönster och fördomar.

Det värsta eller sämsta?
– När man inte når ända fram och det man gör inte påverkar någon, något. När arbetet jag gör inte är viktigt.

Varför är det så viktigt att rapportera från krigsområden och oroshärdar?
– Det är viktigt av så många olika anledningar. Till exempel var det ibland människor som undrade varför jag åkte till Mellanöstern för att bevaka det som skedde där i början av 2000-talet. Efter den 9 september 2011 var det inte längre någon som undrade. Terrorattacken i USA visade på ett fruktansvärt våldsamt sätt hur viktigt det är för oss i ”väst” att informera oss om vad som händer – informera oss bortom propaganda och förenklande narrativ.

Krigsoffer i Irak av Paul Hansen

Krigsoffer i Irak, 2005.


Vad betyder den här rapporteringen för dig?
– Att det jag gör förhoppningsvis är viktigt, och att berättelserna kan få människor att agera. Det finns a l l t i d politiska lösningar. Politiska slagord och klichéer leder allt för ofta till enskilda människors lidande.

Hur hanterar du allt du bevittnar?
– Det är en löpande process. Pratar mycket med min hustru, med vänner och kollegor, och försöker hitta en mening med allt.

Du skottskadades i oktober förra året när du och kollegan Erik Ohlsson var i Irak. Har det påverkat ditt sätt att arbeta?
– Inte mer än att jag är om möjligt ännu mer säkerhetsmedveten och aldrig slarvar med utrustningen.

Bashiqa-offensiv 2016 av Paul Hansen

Offensiv i Bashiqa nära Mosul, Irak 2016.


Tidigare i år tilldelades du National Pressphotografers Press Association, NPPA:s pris för världens bästa nutidsberättelse. Stort grattis i efterskott! Hur kändes det?
– Tack! Det kändes extra fint att det var berättelsen om Ludvig och hans familj som uppmärksammades. Den är viktig och leder förhoppningsvis till att fler inte behöver drabbas som honom.

Du har fått många olika utmärkelser som World Press Photo och Årets Fotograf, båda flera gånger. Vad innebär alla priser?
– Att berättelserna får någon slags ”kvalitetsstämpel” och ytterligare plattformar att berättas på. Det är mycket positivt. På ett personligt plan tillför de så klart energi.

Ludvig badar på Järflotta. Ur DN-reportaget ”Kampen mot klockan” från 2016.


Vid sidan av ditt arbete som fotograf så gästföreläser du, bland annat på Poppius Grundkurs i praktisk journalistik. Hur är det?
– Det är alltid lärorikt för mig. Det är en utmaning att försöka sätta ord på det man sysslar med, att försöka förklara metodik och syfte på resan till något så eteriskt som bra journalistik.

Vad tar du upp då?
– Allt, vanliga uppdrag, ovanliga uppdrag, prinsessbröllop, presskonferenser, krig och fred – med siktet inställt på att berätta. Det första som jag brukar säga är att ”varje gång jag säger ordet ’bild’ – kan ni också tänka ’text’ – för oavsett vad reportagets slutresultat ska bli handlar det alltid om samma sak. Ett mänskligt möte.

Nu har du något nytt på gång, berätta. En bok?
– Ja, ”Being There” förlagd av Max Ström bokförlag och en utställning på Fotografiska i september. Ett skrämmande och stort arbete.

Foto: Paul Hansen.

I mars 2017 belönades Paul Hansen av National Pressphotografers Press Association för sitt fotoreportage ”Kampen mot klockan”. Reportaget skildrar 10-åriga Ludvig, hans familj och deras kamp mot den ärftliga sjukdomen ALD.