Cenneth Sparby

Kursledare Kreativt skrivande

Jag blir impad av kursdeltagarnas entusiasm

Cenneth Sparby är frilansjournalist och konsult med dags- och facktidningsbakgrund. Tidigare chefredaktör för resemagasinet Turist. Håller regelbundet skrivarkurser och utbildningar i ledarskap, bland annat på tidningsredaktioner. Dessutom utövar han aikido.

Hej Cenneth, vem är du?
Jag är nog en entusiastisk överlevare som frilans och en diversehandlare som fortfarande tror på friheten från löneslaveri. Fast just nu sitter jag med ångestbokföring efter att ha blivit påmind av min revisor.

Varför blev du journalist?
När jag växte upp på 60-talet ville jag bli journalist, biomaskinist eller kock. För min första veckopeng köpte jag ”Hur man blir journalist”. Det var en bok i litet format med en tecknad bild på en reporter, en snygg man med presskort.
Idag skriver jag en del om mat och filmintresset lever vidare så jag fick ihop det rätt bra.

Hur gick det till? Har du studerat journalistik eller arbetat dig fram?
Jag gick på Journalisthögskolan i Göteborg (JMG) i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Det var en politisk tid och på JMG var det rött. Min önskan om att arbeta som redigerare eller sportjournalist på en lokaltidning ansågs av flera som ”låga ambitioner”.
Efter studierna började jag jobba på Uppsala Nya Tidning. Jag redigerade och gjorde rewrites av lokalredaktörernas texter. Det var en riktigt bra skola.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Den stora kicken är mångfalden. Jag gör resejournalistik, uppdragsjournalistik, skriver böcker och undervisar på Poppius. Att vara journalist är fantastiskt roligt. Jag får möta nya och oftast entusiastiska människor i nya miljöer.

Vad är det svåraste, utmaningen?
Utmaningen är när man har arbetat med en genre i många år och gjort en story 51 gånger. Hur förnyar man sig? Det är svårt och ger mig skrivångest emellanåt. För att undvika klyschor har jag en svart lista med ord och uttryck som jag avstår från att använda. Det är viktigt att förnya språket.
Det blir också lätt för många darlings och jag får allt svårare att kapa bort människor ur min text.

Hur kommer det sig att du blev lärare på Poppius?
En kollega på tidningen Turist drog med mig. Det var i början av 90-talet och min kollega Thelma Kimsjö, som idag har flera kopplingar till Poppius, tyckte att jag skulle börja undervisa på skolan. Då satt vi i baracker vid DN-skrapan och jag undervisade på grundkursen.
Därefter har jag undervisat i reportage och numera är jag lärare i Kreativt skrivande och då och då i frilansande.

Vad tycker du om att undervisa på Poppius?
Det är kul att få tillhöra Poppius. Namnet har tyngd i branschen och det är den bästa journalistutbildning vi har. Hög kvalité, duktiga lärare och klippor på kansliet. Det känns bra att vara med och föra ett traditionsrikt arv vidare.

Hur är kontakten med studenterna?
De har en sådan entusiasm. De, ofta är det kvinnor, arbetar heltid, har två barn, sköter hem och hushåll och utöver det så går de en kurs. Och gör det så j-vla bra, det imponerar på mig.
Det är också kul med det stora åldersspannet, jag har haft studenter som varit strax över 20 år och upp till 60 plus, det är roligt.

Du som undervisar i frilansande, kan du ge ett par tips till någon som är ny på banan?

  1. Se dig själv som en företagare. Identiteten är viktig. Tänk ”jag är journalist” snarare än ”jag arbetar som journalist”. Ställ dig frågorna ”vem är jag?”, ”vad vill jag?” och ”hur ska jag komma fram?”
  2. Ge inte upp. Häng inte läpp. Det kan vara tufft i början men var entusiastisk och målmedveten i kontakten med tidningar. Lär känna tidningen du vill skriva för, lyft fram din idé och var metodisk. Det är min övertygelse att uppdragen då kommer efter ett tag.
  3. Skaffa dig ett nätverk. Det kan vara kollegor, andra frilansare och fast anställda som du ser till att träffa regelbundet. Yrkesmingla en hel del om du har möjlighet. Jobb dyker upp spontant.
  4. Skaffa en bra försäkring. Efter många år som äventyrsjournalist lyckades jag inom loppet av åtta månader skaffa en avsliten hälsena och en punkterad tunntarm. Då var det skönt att vara väl försäkrad.