Lasse Granestrand

Kursledare Skriv bättre personporträtt

En bra text kräver iakttagande och medverkan

Hej Lasse, vem är du?
– I dag är jag frilansjournalist och knåpar med en kriminalroman. Kanske skriver jag så småningom en uppföljare till min bok ”I Sveriges väntrum – om pressade politiker, flyktingar och ett land i förvandling”. Jag bor på Södermalm i Stockholm tillsammans med min fru och våra två döttrar. Fritiden ägnar jag åt att läsa, skriva och att titta på tv-serier som Homeland, Breaking Bad och Molanders.

Varför blev du journalist?
– Jag tyckte om att skriva uppsats i skolan. Det fanns alltid ett fritt ämne där man fick fabulera fritt. Flytta in i andra människor. Sedan blev jag intresserad av samhället och politiken. Kombinationen pekade mot att jag skulle bli journalist eller socionom.

Hur gick det till?
– Jag kom in på Journalisthögskolan. Men det var inte förrän under praktiken på Dala-Demokraten som jag började trivas. Sedan fortsatte det med kortare jobb på facktidningar, radio och teve tills jag kom till DN och blev kvar i trettio år. Jag skrev allt utom sport och ledare.

Vad är det bästa med journalistyrket?
– Det är förstås att man får iaktta så mycket. Kliva in som gäst i liv och miljöer dit man annars inte skulle komma. Och förhoppningsvis blir man lite klokare. Och i bästa fall lyckas jag sedan förmedla kunskap eller lust till läsaren.

Vad är det sämsta med yrket, eller utmaningen?
– Det kan vara den ibland långa uppförsbacken fram till intervjutillfället. Ringa, mejla, sms:a, tjata ner olika grindvakter.

Du är en erkänd och erfaren personporträttör, hur blev det så?
– På DN jobbade jag mycket med längre samhällsreportage. I centrum av ett reportage som försöker skildra ett skeende finns ofta en person. En människa att flytta in i. Så det blev ofta ett slags porträtt.

Finns det några personer och porträtt som har utmärkt sig särskilt?
– När det gäller människor jag skildrat har det häftigaste varit att följa tre flyktingfamiljer från ögonblicket då de kom till Sverige och fram till nu. Det har gått elva år och jag är inte färdig. Att följa drottning Silvia en dag var spännande, liksom Mikael Persbrandt under ett halvår, Jimmie Åkesson en eftermiddag eller Nina Björk under några dagar.

Du undervisar på Skriv bättre personporträtt, varför ska man gå den kursen?
– Metoden att inte bara intervjua utan att också vara med och vara flugan på väggen kräver en kombination av att smeka med- och mothårs, om det ska bli bra. Gå kursen så får du många tips och en handfast genomgång av din text!

Slutligen, tre tips till den som ska skriva ett personporträtt:

  1. Hitta scener. Ögonblicket som griper dig och läsaren.
  2. Träffa din huvudperson minst två gånger. Tidens gång gör underverk med en text.
  3. Tacka alltid ja till kaffe. Du får lite respit då du kan iaktta din huvudperson från sidan. Du behöver inte dricka upp.